Det går ett tåg om dagen från Rumänien till Bulgarien. Man kan åka från Bukarest till Sofia på tio timmar i ett tåg utan servering. Vi lämnade Brasov tidigt på morgonen för att hinna till Bukarest i tid.
På första sträckan hade man dubbelbokat en del av platserna. Våra var dessutom inne i konduktörens låsta kupé. De stackars kunduktörerna gjorde sitt bästa för att se till att folk hade platser att sitta på och vi fyra klämde in oss på tre. Det var inte så många sura miner, folk anpassade sig efter situationen.
På luffen.
Det blev en dryg timmes stopp i på stationen i Bukarest. Här tänkte vi fixa platsbiljetter till de tåg som kvinnan i Brasov inte lyckats boka. I luckan för utrikes resor var man inte så villig att boka annat än resor inom landet. När vi ville boka platser mellan München och Berlin så tyckte de från bakom disken att det kunde vi minsann göra i Tyskland - nästa kund tack, kön är ju lång, de andra behöver ju också få komma till.
På tåget till Bulgarien var det nästan bara tågluffare. Antingen använder rumäner och bulgarer sig av andra färdmedel eller så är utbytet mellan länderna inte så stort. Donau utgör gränsen mellan länderna, men även gränsen mellan latinos och slaver i det här fallet. När vi ville växla till bulgariska pengar i Brasov hittade vi inga växlingskontor som kunde göra det. Den bulgariska valutan är knuten till euron, så det handlar inte om att det är någon risk med att ha den i lager. Vi kom i slang med en kvinna som hade en rökpaus utanför sin resebyrå. Hon tyckte inte det var så konstigt med växelkontoren - vad ska man i Bulgarien att göra, tyckte hon.
En av stationerna på den Bulgariska sidan.
Vi var över gränsen och två timmar in i Bulgarien när det var dags att hoppa av. Vi delade kupé med en schweizare som körde en snabbresa genom Europa. Han hade flugit och åkt tåg runt stora delar av kontinenten och nu var han på väg till Sofia. Planen var att sen ta sig till Istanbul, Moskva, Helsingfors, Stockholm, Oslo, Köpenhamn och sen hem till Schweiz. Under tågresan hann han ändra rutten ett par gånger. Dessutom fick han ett litet bakslag när han med vår hjälp insåg att det behövs visum till Ryssland. En kort stund var han inne på att passera genom Ryssland med tåg i någon form av transitresa utan att få gå av tåget innan han kom till Helsingfors. När vi lämnade honom var det buss genom Baltikum och flyg till Irland som gällde.
Vi åkte lokalbuss sista biten till Veliko Tarnovo och checkade i på vårt hotell strax innan det mörknade.