Blog

Hem

Sista biten hem till Sverige är lite segare än den borde. Det är inte mycket mer än 30 mil från Hamburg till Köpenhamn, men det tar nästan fem timmar att ta sig häremellan. Om man kommer från Hamburg så är det först tåg till Puttgarden. Där kör tåget på färjan till Rödby och överfarten tar tre kvart. Det är skönt att sträcka på benen och ta en fika, men det går inte så fort. Tåget från Rödby till Köpenhamn är ersatt av bussar just nu och en passkontroll tar också lite extra tid. Bussresan i sig går på knappa två timmar.

DSCF1722

Tåget till Köpenhamn på Hamburgs station.

Vi tajmade Öresundståget över bron ganska bra. Även sexans buss ut till Johanneslust var i tid, så vi var hemma innan klockan hann bli allt för mycket. På Dalbygatan väntade Ingrid och Göran med äggakaka och stekt bacon, så var den resan slut.

DSCF1725

På färjan i Rödby hamn.

Lärdomen från denna resa är väl att tågresande på Balkan är ganska krävande. Tågen går ganska sällan, i alla fall om man ska ta sig mellan olika länder. Det finns ingen service ombord och skicket på tågen är sämre än genomsnittet i Europa. Men i övrigt är det roligt att resa i östra Europa. Priserna är lägre och turisttrycket är inte som i västra Europa. Man känner sig välkommen utan att bli påhoppad av försäljare. Om man ska resa här ska man ha tiden för sig och inte stressa.

Berlin

Så var det dags att lämna Bled och ta sig till Berlin. Vi hade bokat taxi till stationen och matsäck av värdshuset dagen innan. Det är både skönt och en aning stressande att lämna över ansvaret till andra, men matsäcken var packad och taxin kom som den skulle. Allt flöt faktiskt på som det skulle under dagen. När vi mellanlandade i München var det massor av firande människor på stationen som om alla skulle iväg till någon fest. Vad som skulle firas redde vi aldrig ut.

DSCF1702

På väg.

Det var tre olika tågsträckor som skulle ta oss till Berlin. I München var bytestiden en timme, så vi hann ta en snabblunch på stationen. I Tyskland är det ofta restaurangvagn  och inte sällan servering vid borden. Man kan få varma rätter eller bara en fika och då och går tågpersonalen runt och tar upp beställningar i vagnarna.

DSCF1706

Biergarten.

Vi kom till Berlin vid sextiden. Tågen kommer in en våning under jord och lokaltågen kommer man till genom att ta rulltrappan upp tre våningar. Allt är mycket kompakt och nära. Våra interrailkort gäller även på S-Bahn så det var bara att hoppa på i riktning mot Alexanderplatz där vi bokat rum.

DSCF1709

Kvällspromenad.

Ett kvarter från hotellet ligger en biergarten där vi fixade kvällsmat. Det var rejäla portioner och vi fick energi nog att gå en runda kring tv-tornet innan vi kröp till kojs.

Så mycket att göra, så lite tid

Bled med omgivning har mycket att erbjuda för den aktivitetslystne. Naturen är vacker och listan på saker att göra är lika lång som platsen är vacker. Malin hade sett ut en ravin som man kunde ta sig till med lokalbuss på en kvart. Den yngsta i familjen gick ut i en liten strejk och meddelade att det inte skulle gås nästan två kilometer i någon ravin när man istället kunde ta en båt ut till ön med kyrkan istället.

DSCF1629

Kyrkan i Bled.

Det blev en tur till ön med en av båtarna som lägger till nedanför vårt värdshus. Det får plats tjugo personer i båtarna, och det är armstarka roddare som tar turisterna i skytteltrafik till och från ön som ligger ungefär en kilometer från fastlandet. Det finns i princip inga motordrivna båtar i sjön, så det är väldigt lugnt och stilla här. Om man själv vill ta sig runt vattenvägen så kan man hyra sup, roddbåt eller kajak - alla lika tysta.

DSCF1641

Trappan upp till kyrkan.

Kyrkan ligger uppe på en kulle på ön dit man kommer via en trappa med 99 steg. Om man får för sig att gifta sig här så är det tradition att brudgummen bär sin brud hela vägen upp. Allt är väl anpassat för besökare, men stället är inte så stort. Runt ön nere vid vattnet går en liten stig som inte är mycket mer än hundra meter lång.

DSCF1654

Badlycka.

När vi vandrat runt i knappt en timme så for vi tillbaka med samma båt och traskade in till samhället Bled. Det är tio minuters promenad från där vi bor och just idag börjar den årliga Bledfestivalen. Det var som en stadsfestival i allmänhet med en scen och ett antal matstånd. Vi stannade inte där så länge och gjorde därefter ett nytt försök att komma till Malins ravin. Även denna gång gick vi på pumpen - det blev bad och slappande vid sjön under eftermiddagen också. Det är inte alltid som det blir som man planerat.


Bled

Vi har varit i Ljubljana på tidigare resor och det är alltid en trevlig känsla att komma tillbaka till ett ställe som man känner igen. Man vet hur saker och ting funkar och har en hyfsad uppfattning om när man kan gå och när det är bättre att hoppa på en buss eller in i en taxi.

DSCF1560

Stationen i Bled.

Vårt hotell ligger halvvägs mellan centrum och stationen, och den sträckan har vi gått förut. Efter frukost och packning gick vi ner till stationen för att komma med 09:22-tåget till Lesce Bled. Det var ett intercitytåg från Zagreb till Frankfurt som på 40 minuter tog oss upp bland bergen till en av Sloveniens turistjuveler, orten Bled med tillhörande sjö.

Vårt värdshus tog emot oss strax efter tio. Det ligger alldeles vid sjön där det enligt rykten ska vara behagligt att bada. Viss geotermisk aktivitet gör vattnet varmare än det brukar vara i alpsjöar. Bad och snorkling blev det för barnen och enligt dem fanns det en hel del fisk i sjön.

En aktivitet som vi inte provat på tidigare är sommarrodel. På en backe precis invid sjön finns en liftanläggning där det på sommaren går att prova på rodel på räls. Barnen var lite pirriga i magen när vi tog liften upp till högsta backen. Vi vuxna tog promenadstråket nerför branten under tiden som barnen gjorde tre fartfyllda åk.

När vi kom ner från branterna gick vi en runda i byn. Det är inget stort samhälle och centrala delarna går man igenom på några minuter. Kvällen spenderade vid på värdshusets restaurang.


Ofrivilligt i Ljubljana.

På väg hemåt har vi tänkt oss att stanna tre nätter vid en av Sloveniens pärlor, Bledsjön. På vägen har vi korsat Sebien från öst till väst, medan vi på förra tågluffen korsade landet från söder till norr.

Belgrad har tre olika stationer som kan vara aktuella när man reser till eller från staden. Namnen ger ingen direkt ledning om var i staden man hittar dem. Beograd Centar ligger en bit utanför stadens centrum och är alldeles ny. Novi Beograd är gammal och skraltig och ligger hyfsat centralt. Topcider är en liten station som ligger i stadsdelen med samma namn, tjugo minuter med spårvagn från centrum. Det var till Topcider vi kom igår, men idag åker vi från Novi Beograd.

DSCF1550

Novi Beograd.

Hotellet rådde oss att ta spårvagnen till stationen. Det skulle vara sex hållplatser med valfri linje om vi hoppade på precis utanför vårt hotell. När vi steg av såg vi inte en skymt av stationen. När vi frågade runt visste folk inte säkert, men efter en stunds letande så hittade vi den.

Den var i storlek med Hjärups station och hade inga skyltar om ankommande eller avgående tåg. I en byggbod i viadukten under spåret satt en kvinna som på knagglig engelska kunde verifiera att tåget till Zagreb skulle stanna här, så vi knallade upp till spåren.

Här pågick renovering som var bekostad av kinesiska staten. Arbetare från det stora landet i öst fixade med konstruktionen. Det var hål i plattformarna och några var avstängda. Vi kom att prata med en man från staden som beklagade röran - nästa år så kommer det nog att vara lite trevligare här.

Tåget kom i tid och var i bättre skick än det igår. Det fanns ingen restaurangvagn eller annan försäljning ombord på det här tåget heller, så vi hade bunkrat upp med mat och dricka för det halva dygn det skulle ta att komma till Slovenien. 

Vi hade hunnit lämna Serbien och komma en bit in i Kroatien när tåget stannade vid en station och inte ville köra längre. Det var fel på bromsarna så det kunde inte köra vidare. Ett nytt lok var rekvirerat och skulle komma om en till två timmar.

DSCF1552

Ett trasigt lok i norra Kroatien.

Vi var ute i ingenstans, men enligt tidtabellerna skulle det komma ett lokaltåg tio minuter senare med slutdestination Zagreb. Bättre än att sitta och vänta på ett trasigt tåg tyckte vi, så vi packade ihop våra saker och lämnade tåget.

DSCF1553

Passagerare som är på väg att byta tåg.

Lokaltåget tog en timme längre på sig att komma till Zagreb. Vi ställde in oss på att komma så långt som möjligt mot Bled utan att stupa, så Ljubljana fick bli målet för dagen. Komiskt nog kom vårt trasiga tåg ikapp oss i Zagreb, två timmar försenat. Vi hoppade på det igen och var i Ljubljana närmre midnatt. En vimsig nattportier checkade in oss i två dubbelrum och vi somnade i staden som är beskyddad av drakar.


Med tålamod så kommer man alltid fram.

Balkans järnvägssystem har inte riktigt imponerat på oss. Idag skulle vi återigen lägga vårt öde i dess händer. Tågsträckan mellan Sofia och Belgrad har varit en del av orientexpressen som på sin tid förband västra Europa med Turkiet. Idag går det bara ett persontåg om dagen på den här sträckan, och bara under sommaren. Det är uteslutande backpackers som hoppar på tåget vid halvtiosnåret.

Rutorna hade immat igen så vi såg inte så mycket ut. Överhuvudtaget var tåget i ganska dåligt skick, men som tur är var temperaturen utanför tåget ganska behaglig med sina strax över tjugo grader. Vi installerade oss på våra platser med packning och matsäck.

DSCF1541

Längre stopp än planerat i Nis.

En liten stund efter tågets avgång var det stopp för passkontroll. Man visar först de bulgariska gränspoliserna sina pass och sedan de serbiska. Inte sällan samlas alla tågets pass in och är borta en kvart eller så för att gås igenom innan de delas ut igen. Vid gränsen byttes loket ut från ett bulgariskt till ett serbiskt.

I staden Nis, halvvägs på resan, skulle det bytas lok igen. Ett lok drog några vagnar från Belgrad hit och skulle ta med oss till Belgrad på vägen tillbaka. Det lok som vi hade varit kopplade bakom skulle också vända och köra tillbaka mot Bulgarien. Nu var tåget som vi skulle möta försenat i drygt en timme och informationen från våra tågvärdar var begränsad. Vi hann smita ut från stationen en stund för att köpa lite glass för att få upp humöret lite.

DSCF1546

Framme på en av Belgrads stationer.

Vi kom fram till Belgrad två timmar försenade och efter en trevlig restaurangupplevelse med efterkommande matkoma slocknade vi på ett mysigt hotell vid Belgrads gamla station.

Sofia

På vägen från Veliko Tarnovo till Nikiti hade vi passerat Sofia för att hämta upp en hyrbil. Då var det kokande hett i staden och vi stannade inte längre än nödvändigt. Idag skulle vi lämna tillbaka hyrbilen och ta in på hotell för att kunna ta tåg norrut dagen efter. Sofia skulle med andra ord få en chans att visa vad hon går för.

DSCF1483

Dimitris favoritbageri.

På morgonen svängde vi förbi Dimitris favoritbageri för att baksätet skulle få lite sötsaker att smaska på under bilresan. Hela resan flöt på som tänkt och vi lämnade vår bil på hotell Ramada klockan två som överenskommet. Hotellet som vi skulle bo på låg bara ett stenkast därifrån och snart hade vi brett ut oss i familjerummet för en stunds slappande.

DSCF1530

En av de risiga sidogatorna i närheten av Sofias station.

Vi snörade på oss skorna när eftermiddagen började bli sen. Utanför centrum är Sofia ganska ruffigt. Tiden bakom järnridån syns fortfarande i husens skick och arkitektur. Neråt stadens mitt finns en gågata med affärer och matställen. I kvarteren närmast har man rustat upp husen och det råder lite hipsterkänsla med designbutiker och modern streetfood. Man skulle lika gärna ha kunnat vara i Berlin när man går förbi vackra väggmålningar och libanesiska restauranger.

DSCF1512

Konst på en fasad i centrala Sofia.

Bland stadens klassiska sevärdheter finns en pampig ortodox kyrka med förgyllda kupoler. Den gick vi förbi på vägen hem från stan utan att riktigt känna att vi inte hade kunnat vara den förutan. Här är hur som helst billigt att vara turist, och om man ger staden lite mer tid så skulle man säkert kunna sniffa upp några små guldkorn.

DSCF1528

Mataffär i närheten av vårt hotell.

Imorgon ska vi ta ett rejält kliv i riktning hemåt med tåget till Belgrad. Det ska bunkras upp med en rejäl matsäck eftersom man inte kan få tag i något ätbart på själva tåget.

Kavala och Philippi

Det låg regn i luften när dagens planer gjordes upp. Vi satt för andra frukosten i rad hemma hos Monica och Dimitris. Värdparet hade ärenden till Thessaloniki och vi andra var sugna på lite mindre urbana sevärdheter. Astrid ville följa med till Thessaloniki och resten av familjen skulle dra österut till Kavala.

Kavala är en hamnstad varifrån man bland annat kan åka ut till ön Thassos. Vi tog vägen längs kusten dit i stället för motorvägen. Det är tidvis ganska dramatiskt landskap med gröna bergssidor som höga vallar mellan ett plattare landskap inåt landet och det blå havet.

DSCF1439

Kusten på väg till Kavala.

Vi stanade till vid ett ensamt vakttorn för att sträcka på benen. Nedanför den gamla byggnaden låg en strand. Här hade ett antal campare hittat sitt paradis med havet som granne. Det fanns ingen information om tornets historia mer än att det skulle vara från den bysantinska tiden.

DSCF1452

Utsikt över Kavala från gamla staden.

Kavala ligger på bergssidan och vägen ner till hamnen är slingrig. Vi hittade en parkering nere vid havet och efter en snabblunch drog vi på upptäcktsfärd i stadens gamla delar. Dessa ligger på en klippig halvö bredvid dagens hamn. Här har flera steg av försvarslinjer sett till att staden var svår att inta. Ett landmärke är förutom stadens murar en pampig akvedukt som försåg staden med vatten från bergen runtomkring. 

DSCF1459

Amfiteatern i Philipi.

På seneftermiddagen lämnade vi Kavala för att spana in Philippi, en gammal bosättning från romartiden. Platsen har flera historiska referenser och har till och med en egen bok i Bibeln, Filipperbrevet. Den romerska Via Ignatia gick via Philippi, och den förband Greklands västkust med nuvarande Turkiet.

DSCF1465

Lämningar i Philipi.

I ett lätt duggregn började vi vår vandring i resterna av den historiska staden. Det finns arkitektoniska tecken från stadens olika tidsåldrar och medföljande religioner. Ristningar med både latinska och grekiska tecken pryder stenblocken. En rejäl amfiteater var den bäst bevarade byggnaden efter det osmanska rikets räder i området.

DSCF1470

Fynd från utgrävningarna i Philipi.

Längst bort från ingången ligger ett museum med tankekittlande fynd från tusentals år tillbaka i tiden. Platsen har varit bebodd långt innan romarna kom hit vilket fynden visade.

DSCF1474

Landskapen utanför Philippi.

På kvällen tog vi farväl till familjen Emmanouilidou och stoppade ner våra pinaler i ryggsäckarna för att påbörja vår resa norrut och hem till Sverige.

Strandhäng

Vi fick en stående frukostinbjudan av våra vänner vilket vi inte var sena att utnyttja. Dimitris svänger förbi bageriet på morgonen och plockar upp bougatsa med antingen fetaost eller vaniljkräm. Det är varmt och sött, precis som det ska vara till en grekisk frukost. Till yoghurten har man honung.

DSCF1417

Monica och Malin.

Sixten har suktat efter havets läckerheter sedan vi kom till Medelhavet. Man ska passa på när man är nära havet är hans motto. Efter en förmiddag på stranden blev det med svenska mått mätt en sen lunch på en trevlig fiskrestaurang. Mattiderna är ett par timmar senare än hemma, så när svensken tar sin eftermiddagsfika så står lunchen på bordet i Grekland. Dimitris bestälde in ett gäng rätter som vi alla delade på. Bläckfisk, sardiner, musslor och annat gott. Sixten fick sina matlustar stillade.

DSCF1421

Bad med Halkidikis berg i bakgrunden.

På eftermiddagen badades det likaså. Det är varmt och behagligt i vattnet. Finsmakaren tycker inte att vattnet är lika fint här som på Halkidiki, men vi svenskar tycker att det minst sagt är gott nog här i Paralia Ofriniou.

DSCF1424

Astrid och Nike på stranden.

Till lunch äter man i Grekland det stora målet mat och på kvällen kompletterar man med lite mindre rätter. Vi kom hem vid midnatt efter att smakat grekisk plockmat på en av de äldre restaurangerna i byn. Barnen hade roat sig i en spelhall i närheten och somnade fort.

DSCF1430

Spelhallen.


Paralia Ofriniou

Det var en lagom varm dag när vi lämnade Nikiti. Bilfärden till Paralia Ofriniou går upp bland kullarna via Halkidikis residensstad Polygyros och ner till havet igen. Paralia Ofriniou är en semesterort där våra vänner från Johanneslust tillbringar sina somrar i ett hus några hundra meter från stranden.

DSCF1396

Hemma hos.

Efter att ha lastat av våra väskor i lägenheten var det lunch hemma hos Monica och Dimitris. Det var dukat i pergolan under vinrankorna utmed husets kortsida och vi fick träffa två andra familjer som hade sommarboende i samma by.

DSCF1403

Stranden i Paralia Ofriniou.

Eftermiddagen tillbringades vid havet och barnen hade plötsligt några vänner hemifrån att leka loss med.



© Andralin 2019