På ön finns det ett ställe där man föder upp havssköldpaddor. Vanligtvis är oddsen för en unge att nå vuxen ålder mindre än en promille. Detta i kombination med att de naturliga äggläggningsplatserna blir allt färre gör att framtiden för dessa djur ser ganska mörk ut. Just här handlar det om Karrettsköldpaddan, eller Hawksbill turtle som den heter på engelska.
Taxi på Bequia.
Vi tyckte att det skulle vara intressant att åka hit, och efter en lite slappig förmiddag och lunch tog vi en taxi över till öns atlantsida. Det är inget spektakulärt akvarium, men det fyller sin funktion. Det fångas in nykläckta ungar från stränder i närheten. Efter sju år släpps de ut och har då ganska bra chanser att överleva. Könsmogna blir de först vid 25 år, och de kan bli upp till 200 år gamla.
Närkontakt.
I grunda bassänger får de simma runt med sina artfränder. De har inte vidare mycket stimulans, men i det fria så driver de under sina första år i livet ändå mest runt med havsströmmarna och käkar maneter. De äldre djuren verkade kontaktsökande och kom gärna fram för att bli putsade och klappade. Det är en delvis sorgig känsla man får här, men förhoppningsvis hjälper det arten på ett positivt sätt.
Solnedgång över stranden.
Sen blev det strandhäng och pizza tills månen gick upp.