Trinidad skulle ha södra Kubas bästa strand, så det fick bli dagens huvudattraktion. Från våra rum har vi fönster ut mot en korridor som förbinder husets baksida med dess framsida. När vi höll på att packa inför strandturen så dök det upp ett barnansikte på andra sidan rutan - det var Yuni. Hon är dotter till vår värdinna och två och ett halvt år gammal. Nyfikenheten var inte att ta miste på och en liten stund senare satt hon och Astrid och lekte.
Trinidad.
Att hyra rum på ett casa particular är lite som att låna någons sommarstuga. En hel del saker funkar lite si och så. Porslinet som man får frukost på är udda och sladden till lampan som står på sängbordet räcker inte riktigt ända fram till vägguttaget. Sängarna i ett dubbelrum är inte likadana och rattarna i duschen är av olika fabrikat. Det skulle man ju kunna göra sig lustig över, men det vore inte rättvist.
Här på Kuba är det extremt svårt att få tag på allt. Embargot och landets dåliga ekonomi gör vardagen krånglig. Här finns inga byggvaruhus där man kan fixa nya knoppar till badrumsskåpen eller ett NetOnNet där man kan köpa nya hörlurar till sin telefon. Om man går in i en elektronikaffär så är det som att gå på bakluckeloppis hemma i sverige. Har man tur så hittar man sladden som man letar efter, annars får man leta någon annanstans.
Saker och ting lagas å andra sidan om och om igen. Vi har sett hur man står på bakgatorna i Havanna och fixar en trasig resårmadrass med ståltråd, för att inte tala om de gamla amerikanarna som fortfarande används här. Pappan till vår värdinna satt på trappen till en av grannarna och lagade ett par skor en kväll när vi skulle ut och äta.
Fia med knuff.
Till stranden kom vi i alla fall med taxi. Här går bussar också, men vi hade dålig koll på tider och platser. Det är en vacker strand i storlek med Lomma beach. Här ligger två hotell varav ett i brutalsovjetisk stil. Foajén kändes som en tunnelbanestation med lysrörsbelysning och målad betong. Det första vi gjorde var att stöta på ett gäng som vi kände sedan Cienfuegos. En svensk kille och två amerikanska tjejer som reste tillsammans, ett inte helt ovanligt upplägg när man reser ensam som backpacker. Det blev lite resesnack innan vi hittade en plats under ett skuggande träd. Här hade även svenska Pelle och hans mamma sökt skydd så det blev både Yatzy och fia med knuff mellan baden. Både Astrid och Sixten är i vattnet större delen av tiden på stranden.
Bus i vattnet.
På kvällen blev det mat på Taco Loco, en billig tacobar två kvarter från där vi bor. "Kärlek utan kyssar är som tacos utan ost”, och osten snålades det sannerligen inte med. Det var rullade tortillas med strimlat kött som gällde, och alla lät sig väl smaka.