Andreas är fortfarande febrig, så vi bestämde att Malin och barnen skulle hitta på något själva, så att Andreas kunde stanna hemma och vila. Efter frukosten pratade vi en stund med Alberto på terrassen. Alberto är som sagt fiskare och uppväxt i byn, en karaktär som hämtad från en av Hemingways romaner. Vi får många färgstarka och öppenhjärtiga historier av honom, och imorse berättade han om sin bror. Han försökte i början av 1990-talet tillsammans med några vänner ta sig till USA i en uppblåsbar båt, efter fyra dagar försvunna till havs utan mat eller färskvatten kom de tillbaka till Kuba. Vilken besvikelse! Han lyckades dock ta sig till Miami vid nästa försök, då de hade en bättre båt.
Albertico hämtade upp Sigge för att gå och spela biljard. Under tiden gick Malin för att köpa vatten. Trots idogt letande bland caféer, restauranger och affärer kom hon hem tomhänt. Det här är landet som har romflaskor i långa rader i affärerna, men vatten går inte att uppbringa! En timme senare hade Sixten fortfarande inte kommit hem, så Malin och Astrid gick och hämtade honom på vägen till stranden. Det visade sig att han hade fått rejält med däng i biljard, för de kubanska killarna var riktiga biljardmästare.
Snorkling bland koraller.
En liten stund senare dök Alberto upp på sin cykel, redo att guida oss på en snorklingstur. Utanför den lilla strandremsan i Boca de Camarioca finns en liten ö, och den simmade vi runt. På utsidan av ön fanns koraller och rätt mycket att titta på. Bland annat såg vi en drakfisk, två blåsfiskar och en massa andra fiskar och snäckor. Alla var nöjda efteråt, utom möjligtvis snäckorna som Sixten stoppade i fickan på sina badbyxor. De hamnade sedan i påsen med fuktiga badkläder som nu luktar död och elände, vilket stämmer bra med snäckornas öde.