Så var det dags att lämna resans sista huvudstad bakom oss. Phnom Penh känns lite svårare att greppa än både Saigon och Hanoi. Avstånden är större, och det är ganska bökigt att gå på vissa ställen. Man behöver för det mesta ta tuk tuk om man ska någonstans. Staden saknar inte sevärdheter dock, här finns en hel del att se.
Hotellet vi bott på har varit väldigt trevligt med en stor trädgård och svalkande pool. Att ha lite grönytor för barnen att springa på ska inte underskattas, och de hann till och med hitta en liten mysig plats att hänga på under eftermiddagsvärmen.
Vi blev hämtade utanför hotellet klockan åtta av en chaufför som skulle ta oss söderut. Han var ganska snackig, och vi passade på att fråga ut honom om Kambodjas skolsystem för Sixtens räkning. Tydligen så är förutsättningarna för utbilda sig här lika magra som i Vietnam.
Det tog en stund att komma ut ur staden, men sen rullade det på ganska bra. Efter ett tag körde vi förbi en massa fabrikslokaler, som enligt chauffören mestadels producerade kläder. Vi hade tidigare läst att 70% av Kambodjas export består av just kläder. Det stod kinesiska tecken ovanför de flesta infarter till fabrikerna, och det var tydligt att just Kina satsar stort här. För att kila in sig här har de investerat även i infrastrukturen, vilket vi känner igen från när vi reste i Nicaragua.
Vi tog en rast från bilåkandet halvvägs till Sihanoukville. Det var svalt och skönt förmiddagsväder när vi fikade på en liten vägkrog. Det blev inte mer än en läsk var, men det gjorde gott för humöret att sträcka lite på benen. Det fanns både katter, hundar och kaniner som strosade runt utanför haket till Astrids stora glädje.
Andra halvan av bilresan rullade på ganska bra. Vägarna är jämna och bra, vilket vi kanske ska tacka Kina för. Sihanoukville har en ganska stor hamn, vilken gissningsvis står för utskeppningen av de textilier som tillverkas i området. Astrid och Sixten höll ihop ganska bra, och vid lunchtid var vi framme vid havet.
Vi hade bokat vårt boende på ön via en dykfirma, så vi skulle inom deras kontor för att betala för våra fem nätter samt för båtbiljetten. Efter att vi hade gjort rätt för oss tog vi oss ner till piren där båten skulle gå ifrån. Längs stranden fanns det gott om serveringar, och på ett av ställena fixade vi en sen lunch och pustade ut en stund. Maten tog evigheter att få in, men det blev ganska lagom att gå till båten efter att vi hade betalt notan.
Båten verkade ny för säsongen och var med bara några få undantag lastad med västerlänningar i 20-30 års åldern. Vid säkerhetsgenomgången gicks det även igenom var de viktigaste nyårsfesterna skulle hållas. Viktigare för vissa än för andra.
Överfarten tog cirka 40 minuter och var inte att klaga på. Astrid somnade till, och Sixten satt mest och tittade ut över havet. Barnen fick tankas med lite is-te på bryggan på Koh Rong för att orka gå de femhundra meterna till vår bungalow. Det var lite mer synd om dem som försökte rulla sina kabinväskor i sanden, de stånkade mer än våra duktiga barn.
Vi hämtade ut den sista nyckeln i receptionen. Här har varit fullbokat sedan länge, och vi har legat på som iglar för att få bo här. Det är inget vidare märkvärdigt ställe, men det har fått bra recensioner och ligger på en lugn del av stranden. Vi blev visade till rummet av den franske receptionisten, som eventuellt även är ägare. Vår bungalow är ny för säsongen och har bara varit i bruk några veckor. Här finns kallt rinnande vatten, och el några timmar på kvällen. Ännu en anledning till att det mest är backpackers som bryr sig om att komma hit.
Det blev ett dopp i den ljumma havet innan vi gjorde oss redo för nyårsmiddagen. Pizza stod på menyn, och restaurangen låg två minuters gångväg från oss. Allt var till belåtenhet här, och vi strosade långsamt hem längs den månskensbelysta stranden. Väl hemma blev vi glatt överraskade av att de hade snickrat ihop en extrasäng till oss, så att vi slapp sova alla fyra i dubbelsängen.
Så blev det kväll även den sista dagen på året. Vi har det hur fint som helst och kommer att få somna och vakna till vågornas brus.