Landningen och flygplatsformalian i Santa Cruz flöt på bra. Vi stod en stund i kö för passkontroll, men blev framvinkade ganska snart i egenskap av barnfamilj. Det var en del papper och stämplande att gå igenom. Passpolisen var en äldre man som verkade uppskatta att Malin pratade spanska.
Väl ute letade vi efter skylt med Åberg på, men utan resultat. Martin hade lovat skicka en taxi att hämta oss, men eftersom flygningen med en dags varsel tidigarelagts två timmar så var det väl inte att vänta sig annat än att vi fick fixa transport själva.
Vägen från flygplatsen in till stan är en och en halv mil lång och spik rak. Med en taxichaufför som har för avsikt att hinna med en omgång passagerare till från samma flygning är inget annat än plattan i mattan att vänta. Eftersom det är mer regel än undantag att hastighetsmätaren i taxibilar är bortkopplad så har vi ingen ävläsning på topphastigheten, men det kändes nog värre än det var. Taxibilarna är i regel inte större eller modernare än nödvändigt och vägens beskaffenhety gjorde väl sitt till för att åstadkomma en riktig need for speed-känsla. Fram till hotellet kom vi trots allt.